INGEMARS DIKTER
Dikter av Ingemar
Alla dessa människor
allt vi kan
allt vi vet
allt vi slipper
veta
Alla vi
allt vi skulle kunna göra
allt vi skulle kunna lära oss
allt vi skulle kunna undvika
den dag
vi förstår att vi är
tillsammans
Alla vi
tillsammans
en dag
blir det så
Enkelhet Min Vän
ett rum
en skål
en bädd
ett bröd
och någon annan
att dela allt det enkla
att dela livet med
vi behöver rum
vi behöver inga väggar
vi räcker fram vår skål
och någon fyller väl på
vi vilar väl varandra när vi är trötta
vi delar allt vårt bröd vår nöd
vi behöver ingenting
som kallas mer
men dig behöver jag
jag behöver dig
vill du dela dig med mig
Frihetens svindel
Frihetens svindel
är frihetens pris
som knäna som darrar om natten
att luta sig mot
som lommen som ropar från enslig tjärn
om natten som ingenting hör
av dagen
som ropar
åt gässen som flyger mot varmare jord
där allt är så klart
”du vare sig kan eller får följa med
kan inte kackla i flock
får inte flyga i V”
Frihetens svindel vinden som viner i seglet
av drivved,
Nimis är alltid
för mycket
men i går blev konstverket klart
Lampan som lyser svagsint i taket
i sjukhusets kallaste rum
allting är naket
lyser på det som blev kvar
Ur det mörka i mörkret just nu
viskas en sista sarkasm
mörkret har inte vunnit
har inte vunnit ännu
så
håll ut roder i lä
håll ut i från grynnan
håll ut.
Allting som är
kommer ta slut
Nån dag
Nån dag
Ska vi riva alla våra skolor
som lär ut att människan är nåt att räkna med
Sen bygger vi nya
som ger oss en enda läxa
att hitta hem
Nån dag
jag hoppas om inte alltför länge
ska vi riva alla våra kyrkor
som predikar att Gud är stor
eller större
Sen bygger vi nya
som inte säger nåt om Gud
lilla gud
Nån dag
kanske redan imorgon
ska vi riva alla våra fabriker
som tillverkar meningslösa saker
som vi inte behöver
Sen bygger vi nya
som bara tillverkar djup
sen släcker vi all våra lampor
och börjar lysa
Det finns en skog
Det finns en skog
där ondskan har gått vilse
Där finns en glänta helt utan förräderi
Det finns en natt som tänder alla eldar
en eld för varje ögonblick
att få brinna i
Det finns en lägereld
som sjunger en annan sång om dig
än den som du hört sen du var liten
Vi är kanske inte många
men alla våra röster sjunger högt i den kör
där alla dina röster får sjunga med
Du är oundvikligt vacker
när du är tillsammans
och vi är alla glada
att du ville komma hit
och sjunga med oss
om dig
Det finns en skog där ondskan
har gått vilse
där finns en glänta
helt utan förräderi
det finns en natt som tänder alla stjärnor
en stjärna för varje människa
att få lysa i
Fängelsepraktika
Jag vet inte vägen ut ur fängelset, tyvärr
Jag har några råd om hur du kan städa cellen
För er som utan dessa råd i er förtvivlans styrka skulle öppnat gallerfönstret, glidit ut i natten
är jag måhända en förrädare
men du kunde också slutat lyssna
ansvaret för ditt liv är alltid ditt
Och det är också mörkt därute, inga lyktor lyser längre det ser rätt ensamt ut
Jag har inte hittat vägen hem,
jag har kämpat, jag har letat
men bara funnit vilse
men jag vet en del om hemlöshet
och hur man i hemlöshet kan smycka redet
Det kan bli riktigt fint
Jag vet ingenting om helighet
Jag är inget helgon
Har aldrig sett ett helgon
Och kanske är min tro för svag
Men jag kan limma trasigt glas
Jag kan foga samman det som gått
sönder
Skarvarna syns väldigt tydligt
Det tycker jag är fint
Ja om du tror det vore en god idé att vi skulle mötas
så sitter jag på handlarens trapp
När du fått tid
När du har handlat färdigt
Ja jag förstår att det kan dröja
Och om du ändå går och handlar köp med
dig ett par kängor storlek 45
Jag har hittat lappen som jag tappat
Jag kan läsa för dig, men det var inget
särkilt
Det var bara ord
Vi kan gå och fika
Jag vet ett ställe som slutat stänga
Budha rostar kaffet
Ta min hand
Det finns en väg
som vi kan gå
Vi visslar i mörkret
Vi visslar i mörkret
Vi vill vissla
Vi vill egentligen att det ska vara ljust
Det är inte ljust
Vi visslar
Vi är mycket rädda
Vi darrar nästan
hela tiden
Vi vet ingenting
Vi tror
att det kommer att ljusna
Så vill vi verkligen tro
Till dess visslar vi
Vi visslar högt
Vi visslar tappert
Vi som visslar
Vi
I blind förväntan
Har tvivlet slagit sig en trädgård
odlat sig
i en förgätmigej
bland nässlor
där fjärilar av hopp fått tunna vingar
hopp är också svindel
Tron är
eller inte
Jag tror
vi måste finnas i oss
vi måste vara nära
det som är
eller inte
vi måste ingenting
tror jag
Så låt oss alla
alla vi som tror
få den givna platsen
i Blå hallen
låt oss var och en få andas in
det alla andra andas in
ett gemensamt andetag
eniga i tro
den tid det tar
skapar ett mirakel
Sen kan vi som var och en igen
andas ut
i
ett av tusen rum
det vi tror
på
Nu vet vi att de som tror
tror
som vi
vad de tror på
vet vi mindre
bryr oss inte
särskilt
slipper tycka
om
I vardagens enklaste
I vardagens enklaste vrår
tar jag av mig allt viktigt
plagg efter plagg
men behåller min kropp
som en skälvande väg
som aldrig går över.
I vardagens enklaste möte
vecklas du ut
och du lyser
föder mig närmare
så nära det går.
I vardagens enklaste rum
en trappa upp
växer ett vii
viskar ett vi:"Vi !"
i trots och förtvivlan
över allt som går sönder
och faller itu.
I vardagens slarviga spegel
ser du en tokkort sekund
dig själv
precis som du är
när du blir.
I vardagens enklaste vrå
planterat en Gud utan namn
ett frö.
Ögonblickets knivskarpa egg
(Han Kang- fritt översatt av Ingemar)
Varje ögonblick är att luta sig framåt
över kanten på en osynlig klippa
där ögonblickets knivskarpa egg
förnyas oavbrutet
Vi lyfter vår fot
från den fasta grunden av det liv vi levt,
in till nu
och
tar det farliga steget in i den tomma himlen
inte för att vi är modiga
utan för att det inte finns nått annat sätt
att gå
Nu
i detta ögonblick känner jag en virvlande hänförelse rinna genom mig
när jag hänsynslöst sätter ned foten
i tiden jag ännu inte levt
i dikten jag ännu inte skrivit
Detta Var Morgonen
Detta var morgonen jag vaknade till
detta var platsen som inte var
inte var någonannanstans
Detta var kroppen
som vaknade i mig i mitt namn
Detta var morgonen jag äntligen förstod
jag är ensam
ensam i mig
är jag allt
allting som finns
eller inte
Det svartaste hålet av inte, mittinne i mig
sjunger och sjunger och sjunger
det finns ingen annan
utan dig ingen annan
En ännu märkligare visa;
”du kan inte dö ”
viskas långsamt fram av en sårad vän
Jag kan inte dö
jag kan bara leva
denna morgon
som vaknat till mig
i det liv jag har fått
som är mitt
Every day is a good day
Every day is a good day
every feeling is a good feeling
feeling good every day
Every step is a good step
every step is a step towards death
every death is a good death
living every day
Every person is good person
oh it's hard but I try to sing that song
every question is a good question
but the answers are often wrong
Every day is a good day
every feeling is a good feeling
feeling good every day
Gruvan
Jag sänktes långsamt ned i gruvan
mörkret var förstås inte oväntat
men aptitlösheten och vankelmodet hos de fyra blinda hästarna skrämde mig
de hade själva sänkts ned
för länge sen
de hade ingen aning längre
de hade slutat gnägga
men sjöng om nätterna
en sällsam hymn
om ängarna om blommorna
om längesens förbannelse
om att aldrig ångra
men lära sig att glömma
det var en vacker sång
och förvånansvärt lätt att lära
jag kunde sjunga den med hästarna
efter bara några dagar
så glömde vi tillsammans
allt det ljusa
och inget fanns kvar
att ångra sig i
när jag sen lärde dem att gnägga igen
så började de att gråta
av tacksamhet
mot gruvbolaget
som lät dom bo i en sån fin gruva
tårarna sköljde bort
en farlig bild i allt det blinda
en bild av ljudet
från den porlande bäcken
nere vid enebacken
en bild av doftande klöver
på den tidiga sommarens äng
rann snabbt över mulen
och droppade ner
i det fuktiga kalla dammet
där inget nånsin kunnat gro
jag förstod hur otroligt nära jag varit
att krossa de arma krakarnas
fladdrande hjärtan
nästa gång du träffar
4 blinda hästar i en gruva
lär dom inget som dom glömt
låt dom slippa
det dom lämnat
var försiktig när du gnäggar
Värdshuset
Av Rumi
Fritt översatt av Ingemar Sköld
Detta att vara människa är ett värdshus.
Var dag en ny ankomst.
En glädje en sorg ett medvetet ögonblick kommer som en oväntad gäst.
Välkomna och underhåll dem alla , även om det är ett gäng sorger som sveper ditt hus rent på möbler.
Och behandla varje gäst värdigt,
han kanske förbereder dig för en ny glädje.
Den mörka tanken ,
skammen och skammens alla döttrar, möt dem i dörren skrattande,och bjud dem in.
Var tacksam för vem som än kommer för var och en har blivit sänd som en vägvisare från ovan.
Återhämtar mig
Jag har visst varit borta ett tag
men jag kommer igen
Jag återhämtar mig
inte så mycket som att gå till brunnen för vattnets skull
mer som att sitta i trädgården och se hur tunnorna fyller sig själva
med vatten från regnet som faller och faller efter en lång torka
återhämtar jag mig
hela den långa vägen hem till mig själv
Jag återhämtar mig
fastän aldrig helt förlorad
Sitter så stilla jag kan
och andas i längtan
jag längtar och väntar
och när jag så äntligen kommer
ja redan på håll
jag vinkar mitt skrattande hej
så som jag har väntat på dig
men det visste du säkert
även du har väl längtat nån gång
Om någon som vandrar i världen
vandrar i världen
kommer mot dig
från en öken
ska du inte ställa några frågor
ska du inte säga nått alls
Du ska bjuda vatten från källan
Du ska vara en oas
Inte bara för att det är viktigt för
dig ja för alla
att i tystnad få möta varandets innersta kärna
där det mänskliga hos människan
är oändligt
ett sällsamt ögonblick
Utan mer för att
detta är sättet
det enda sättet
att återhämta nån på
Hela den långa slingriga vägen
hem till sig själv